Olydnad Online (disobedience online)

Efter att ha ställt mig frågan, ”vad är olydnad online?” (disobedience online ) började jag leta efter några enkla svar bland professor Mattias ”tips”. Den lilla artikeln som visade sig vara en bok på 273 sidor blev jag mer och mer fascinerad av och läste tills jag upptäckte att jag inte skulle hinna med allt. Spännande ämne, denna bok innehåller mycket historia och helaktuella ämnen och humor. Jag gillar när tunga böcker, som ju kurslitteratur är, är försedda med serierutor och annat kul som är relevant för ämnet. Han tittar på hur man kan jämföra civil olydnad med teknologins olydnad online. Vad händer när man förbjuder saker? Alla regler kan trotsas men hur kan man tygla teknologin utan att inskräkta på demokratin? Civil olydnad har väl funnits överallt i alla tider men med teknologins hjälp har man fått helt andra verktyg att jobba med. Att så kraftfullt, så snabbt kunna nå ut till så många. Om jag vill propagera för något, höja min röst mot något, protestera… Vad kan vara effektivare än Internet. Man kan ju gapa och skrika eller hänga sig i valfångstfartyg eller trädkronor men det är ju onekligen både farligt och arbetssamt. Nu kan man sitta hemma i sitt vardagsrum och protestera och nå ut till hela världen. Man kan organisera sig kring sitt budskap och det blir kraftfullt och får effekt. Det gäller att inte själva aktionen får för stor uppmärksamhet utan att fokus vilar på rätt sak. Allt är såklart inte lagligt, i vissa fall klassat som rent kriminellt. Men om man bryter mot lagen för den goda sakens skull så är väl det ändå okey, förutsatt att alla tycker att din goda sak är god…

I natt dödade islänningarna en sillval, i kommersiellt syfte observera. Hela Europa, Australien rasar, man kan ju hoppas att en massa människor kommer att ägna sig åt både civil olydnad och olydnad online framöver. Om regeringar i olika länder går emot och trotsar globala internationella överenskommelser utan påföljder hur som helst vad händer sen??? Nej man kan inte tillåta olydnad av den enkla anledningen att människor är galna. Det finns en massa människor som har fått priser just för att de trotsat regimen eller vägrat följa order, i krigssituationer eller i diktaturer tex. Sen finns det också människor som blivit straffade för att de följt order, kriget i jugoslavien tex. I alla situationer gäller att man använder sitt sunda förnuft, om man har något, det är ju inget man bara kan gå ut och köpa direkt.

Det finns många olika typer av olydnad. Den som sker ”på skoj”, att gå in och ändra på verksamheters hemsidor för att det roar, kanske. Sen finns det kriminell (all olydnad är kriminell) som tex Nordea verkar ha problem med. Någon hackare vill tjäna pengar utan att använda automatvapen i bankkassan. Non-violent Online-rubbery…. Man kan också utge sig för att vara någon annan och skapa kaos i livet för denne person. Listan kan göras lång. Men vad detta framför allt är bra till är i situationer då man vill protestera och få sin röst hörd. Hur kan jag, lilla jag, påverka tex det kommersiella valfisket på island.

Mattias har skrivit en bra artikel på 10 sidor om olydnad online, den får ni här nedan. Sen ligger hans bok utlagt på bifogad länk, -Distruptive technology, läs gärna inledningen i alla fall. Jag ska hitta en tredje artikel men den får ni lite senare. Ni som läser alla de 273 sidorna behöver inte läsa de andra artiklarna…Vi ska nog kunna diskutera kring detta ändå.

The regulation of technology is the regulation of democracy
(citat ur Mattias bok)

http://www.ituniv.se/~klang/web/pub/klang_ices_disobedience.pdf

http://www.ituniv.se/~klang/web/thesis

fildelning (stöld eller hittegods)
Det här med att stjäla saker eller vad man nu kallar det, dela på saker är nog mycket en generationsfråga. Min generation, 60-talisterna, är uppvuxna med att det är väldigt förbjudet att stjäla. Detta gäller allt. Hittar man något lämnar man in det till polisen. Man måste alltid fråga sig "kan man verkligen göra på detta viset?" Är detta verkligen lagligt? Är något förbjudet och man gör det ändå så har man dåligt samvete. Har man inte det så är man en riktigt dålig människa.

De som är unga idag tänker på ett helt annat sätt, de ser möjligheter och inte begränsningar. Två glada användare är väl bättre än en, eller? Tänk vilka möjligheter det finns, om alla kunde dela på allt och utveckla allt i olika riktningar. Vilker idébank. Kunskap föder kunskap heter det och jag tror att ju mer vi får tillgång till desto mer kommer vi att prestera. Kreativiteten flödar redan bland alla fildelare men det kanske inte alltid är så juste mot upphovsmännen. Det här måste väl alla kreativa människor kunna lösa. Inget galler i världen kommer att kunna stoppa detta men någon kompromiss kanske kunde vara till pass. Jag undrar om det finns någon föräldrar idag som kan argumentera sig fram mot sina barn vad det gäller fildelning och
kopiering. De är så vana att bara hämta hem saker, de "hittar" saker på nätet. Eller så "hittar någon kompis något på nätet som de bränner av. Det blir ett heltidsjobb som förälder om du ska hålla koll på detta. Vad gäller när de ej är straffmyndiga? Är det då jag som förälder som får skaka galler när de kommer hem o rotar i vår dator. "Det var inte jag"... Jo visst, min uppgift att hålla koll på mina barn men jättelätt, gör det själv! En ständigt pågående diskussion kring matbordet, "människors lika värde", politik, fildelning, krig, religion... "Varför finns gud när ändå ingen tror på honom" , "varför får inte jag ladda ner det när Simon får det"? "Varför bråkar vuxna", ja varför varför varför? Fildelning, nej, därför att det är förbjudet. Det argumentet känns klent och svårt att uppräthålla. Man får ju inte sådär jättedåligt samvete själv när man får en bra skiva i handen som man inte har gett en spänn för och varför får man inte det. Jo därför att alla gör så och då blir det mer regel än undantag. Det är kul att ge och det är kul att dela med sig och det är fina egenskaper som man borde uppmuntra. Snålhet är ingen dygd.

Vänder man på det, om jag hade gjort något som alla bara stal hela tiden, hur skulle jag reagera. Kul att de tycker så mycket om mina grejer så att de vill ha dem eller fy f.n för alla tjuvar, det här ska jag ha ersättning för . Vet inte riktigt. Förmodligen det förstnämnda. Men det är jag.

Vilken tur att någon kopierade hjulet så att jag kunde köra bil till skolan idag för det regnade alldeles förfärligt ute på ön.

Copies makes the world go round…

Nu till alla dessa kopior av alla olika slag. Jättekul för oss konsumenter när vi kan handla Dior-väskor för 100 kronor istället för 3000 kronor. För vem behöver en väska som har en livslängd på 10 år eller mer, till våren är det ”trash” som gäller o då vill man ju inte ha den ändå. Synd är det om alla orginalskapare men gratis marknadsföring får de ju i alla fall om kopiorna är hyggligt väl kopierade.
Många har intresserat sig för open soursce. Alla hjälps åt att bygga något riktigt bra som kan användas av alla utan kostnad. Helt suveränt. Med tänk om alla kunde hjälpas åt på samma sätt inom andra branscher, låt oss säga inom konfektion. Att bojkotta alla oseriösa vinstdrivande företag så att ingen behöver bära kläder som är tillverkade av barn eller av livsfarliga kemikalier. Intresserad? Knappast. Det är väl här det blir tydligt. Vi är bekväma och vi är snåla. MMM-Minsta möjliga motståndets lag.

De flesta kopior som säljs är tillverkade i Asien och de är experter på detta. Slutprodukten måste vara bra och billig annars köper vi den inte. Kineserna sitter i små råtthål utan värme på vintern, utan tillräcklig belysning och arbetar 14 tim om dagen för en skål ris o lite fickpengar. Detta är idag 2006. Vi åker på shoppingturer till Asien endast i syfte att HANDLA, billigt. Tommy Hillfinger och gänget är naturligtvis rasande men faktum är att det är ju på grund av alla dessa kopior som alla vet vad ”Tommy H” är, eller? Han säljer säkert ännu mer just på grund av detta. Det finns alltid människor som vill ha original och det är ju bra. Man kan ju hoppas att originalen tillverkas under något mer kontrollerande former än kopiorna. Hela Kinas ekonomiska uppsving har till stor del kopiorna att tacka för detta, ekonomin snurrar och vi i väst darrar av ilska. Men vi glömmer lätt att det är tack vare den växande ekonomin i dessa länder som gör handeln med dem möjlig. Många hävdar att piratkopieringen är bra för ekonomin i stort och att det främjar utvecklingen. Tack vare Asiaternas enorma skicklighet på kopiering kan vi sitta här i vårt söta lilla land och utveckla produkter, designa kläder osv och sen skicka ner det till något land i asien för kopiering. Bra blir det, fort går det och billigt är det. Västerländska företag tjänar massor på detta och skapar mängder med arbetstillfällen. Så tack alla designers för fina idéer och skön teknik som vi nu har råd med tack vare den underbara konsten att kopiera.
För oss studenter är det väl ofta så att moralen sjunker i takt med att studievillkoren försämras, ganska enkelt, vill man ha något så får man ta det… kopior är ofta väldigt mycket lika bra som originalen. Och det skiljer massor i pengar. Det kostar att hålla moralen i chack.

”Orginalet är inget annat än ett plagiat av morgondagens kopia” ,
eller hur var det?

Upphovsrätt...

” Upphovsrättslagen skyddar bl.a. författares, kompositörers, konstnärers och andra skapande upphovsmäns rättigheter att bestämma över det som de har skapat”
Lagen ger konstnärer, författare, kompositörer eller andra skapande personer rätt att bestämma över hur deras litterära eller konstnärliga verk ska användas.”
För att ett alster ska anses vara ett verk måste det ha uppnått verkshöjd. I Sverige har vi tydligen väldigt lågt i tak när det gäller detta vilket innebär att i stort sätt allt du skapar själv skyddas av upphovsrättslagen. ”Verket ska visa upp originalitet eller individuell särprägel som ett resultat av upphovsmannens personliga skapande”, heter det. Det är med andra ord upphovsmannens säregna sätt att uttrycka något som skyddas, inte de idéer eller fakta som verket kan innehålla.

Läste i en artikel från justitsiedepartementet (från 25 sept 2006) att justitsieminister Thomas Bodström har gett direktören vid Granskningsnämnden för radio och TV i uppdrag att utreda vissa frågor som gäller upphovsrätten på Internet. ”Mot bakgrund av en utvärdering av lagen bör utredningen bland annat undersöka hur utvecklingen av konsumentvänliga lagliga alternativ för tillgång till musik och film på Internet kan påskyndas.” Det finns en positiv utveckling när det gäller lagliga möjligheter att få tillgång till musik och film på Internet, men det måste gå snabbare. Såväl rättighetshavare som konsumenter skulle tjäna på att det kom fram fler och bättre alternativ, säger Thomas Bodström.

Problemet är väl bara att teknikutvecklingen går så fort fram och så snart en ny lag tillkommit har alla fiffiga tekniker och amatörer kommit på 1000 sätt att kringgå detta. Ett never -ending- problem… Visst vore det roligt om musik, film, ljudböcker och litteratur kunde laddas ner mot en rimlig summa och att många månniskor kunde få glädje av detta samtidigt som upphovsmakarna fick in sina pengar. Med det är ju klart attt Rolling Stones och gänget skulle få en något lägra inkomst vad gäller CD-försäljning men å andra sidan så ökar nog fansskalan lavinartat. Internet och nedladdningsmöjligheter har ju varit julafton för alla fattiga musiktörstiga människor. På något vis verkar det här hänga ihop. Nisse på banken som tjänar massor med pengar har varken tid eller kunskap om nedladdning ( om inte hans barn gör det åt honom) nej han köper sina CD-skivor i affären. Arbetslöse Ronny har all tid i världen att leta och lyssna på musik men han har inga pengar att handla för. Han hjälper gladeligen till att sprida sina glädjetoner över hela världen och delar med sig till alla som kan njuta av denna musik och förhoppningsvis gå iväg till affären och köpa fler skivor av denne aartist. Jag tror att CD- försäljningen också gynnas här för att människor kommer i kontakt med musik som de aldrig annars skulle hittat. Jag var själv en hängiven kassettbands kopierare när jag var yngre och så hade jag en sån där modern maskin som kunde kopiera kassetter. Grymt. Har kvar stora lådor på vinden o de håller än. Man kanske ska gå upp där o hämta ner nån gammal Svenne o Lotta- kassett så barnen får höra hur ”originalet” låter…

Övervakning/spionering

Om man vill kartlägga partnerns och eller barnens liv så finns numera inga gränser. Hur roligt kan det bli att vara ständigt övervakad? Här i Sverige är vi något försiktigare men teknologin gör det möjligt för oss att snabbt ta reda på i stort sätt vad vi vill om våra kära. Vi är här i norr för att vara öppna samtidigt som vi har en stark integritet, vi gillar inte när andra snokar i våra liv eller kollar vilken lön vi har. I många andra länder är detta vardag.

Under minakända år i Kina var jag avlyssnad varje gång jag använde min hemtelefon. Inte alls diskret heller, man kunde höra klickandet och bytet av band (då 1998) i bakgrunden. I de hus som var avsedda för västerlänningar fanns på management office ett kontrollrum där det satt kineser som kunde engelska och lyssnade till alla telefonsamtal som ringdes. Det var inte alls någon hemlighet. Min privatlärare kom ibland hem då jag inte hade barnvakt och han bara skakade på huvudet och gav mig en arg blick var gång vi kom in på något politiskt som gällde Kina eller Nord Korea. Förbjudet att tala högt om. Han berättade att polisen varit hemma hos honom och förhört honom och att det inte var lämpligt att han kom till vårt hus. Jag fick komma till skolan om jag ville ta lektioner av honom.

Tänka sig själv att sitta hemma o jobba o veta att ens partner ser allt vad man gör. Vilken kul relation. Inget utrymme för överraskningar här inte. ”Du den där sidan du var inne på idag älskling den var väl inte lämplig för dig!” Hur mycket tid per dag orkar och kan man lägga på att kontrollera andra? Lagar och regler kan aldrig förhindra missbruk av teknologin. Den ständigt pågående forskningen på detta område visar på en rad olika tillämpningar som inte var tänkta från början. Som kineserna säger:

” öppnar man föntret kommer det inte bara in frisk luft utan en och annan fluga också”

Risken för besatthet verkar stor. Kan man sköta sitt arbete om man hela tiden har möjlighet att gå in och titta på vad maken/barnen håller på med vid datorn eller ännu värre lokalisera var de befinner sig och undra över det. Sen då? Hur handskas man med alla lögner. Nähä du, du var inte alls där för jag har koll på dig och jag vet att du var på gata x kl 12.43. Kan detta verkligen vara till glädje annat än i polisiära sammanhang.

Inspelningsmöjligheterna på mobiltelefonerna gör det naturligtvis enklare för en massa användare som använder sig av detta i jobbet, studierna…
Men när vi börjar banda samtal och använda detta för spridning till andra för den drabbade icke önskvärt syfte, vad gäller då? Tjejer och killar som läggs ut på nätet med bandade samtal om privata angelägenheter. Ska vi gå mot nån sorts gammal östmentalitet och till slut inte våga prata med någon utan att vara rädda för att någon lyssnar eller bandar oss. Många barn liksom vuxna har två mobiltelefoner. En som är hemlig för föräldrarna med kontantkort så att mamma inte kan spåra. ”Jag kollar min sons mobil och dator dagligen och han sköter sig exemplariskt”… Men hallåååå.

Man kan tänka sig den tekniska designen i framtiden, rena drömscenariot för en ledare i en diktatur. Men man får väl i alla fall glädjas åt den moderna teknologins design som har gett oss helt nya möjligheter i livet. Utbudet är obegränsat och så är möjligheterna. Förvirringen är total. Nu ska jag gå hem o kolla vilka mina barn har ringt, vad deras föräldrar tjänar och försöka lära mig hur eld blir till.

Att börja blogga

Efter diverse strul med mailadress, uppkoppling och teknik så har jag äntligen kommit
igång. Inte enkelt alltid det här med teknik och kommunikation. Man kan ibland undra om människor har kommunikationsproblem vad skall då inte datorer ha, de kan ju inte ens prata med varandra…

Design av enhetliga IS/CIS (common shared space) inom vården?

Läste en uppsats i veckan av Ulrika Josefsson, (1998, inst för informatik). Hon beskriver problemet inom sjukvården när det gäller hanteringen av röntgenbilder. Hur läkare skickar röntgenbilder med taxibilar till andra sjukhus och hur detta ställer till problem vid akuta ärenden. Man har 1998 inte kunnat enas om ett fungerande system för detta som är tillräckligt säkert. Man kan ju tänka sig att en taxiresa från Göteborg till Uppsala kan kosta en del och bilen kan ju brinna upp på vägen och allt möjligt. Nåväl, ingen vill väl att ens privata angelägenheter skall komma i orätta händer men det finns ju en massa andra brancher som har löst detta problem. Hur kommer det sig att fröken Ping i Peking kan veta vad jag har på kontot i Sverige när inte herr doktor i Lund kan veta vad herr doktor i Gbg har för röntgenbilder på samma patient??? Jag råkade själv ut för detta omkring år 2000. Min son hade fått en höftskada som hade röntgats i Uppsala och nu var vi i Göteborg när vi fick söka akut. Nej såklart, bilderna kunde inte skickas till Göteborg utan vi fick stå i kö i 3 månader för att ta nya bilder, när det var gjort skulle bilderna vidare till läkaren som hade tid att ta emot oss. Problemet var att ingen hade tid att ta bilderna till honom från röntgen. Detta låg i samma hus observera. Jag som är så serviceminded erbjöd mig naturligtvis att själv bära bilderna till honom. Självklart. Men, inom svensk sjukvård finns det regler för allt och de säger bland annat att inga bilder får lämnas ut till någon annan än auktoriserad personal. Inte ens sina egna bilder får man bära. Så… vi fick komma tillbaka om en vecka. Ta ledigt från jobb, skola… ny undersökning, nya bilder, nya läkare… Allt detta kunde ha skett under ett och samma besök med modern teknik. Man får väl ändå hoppas att det har hänt lite sedan dess. Att sjukvården har problem är väl inget nytt men man kanske skulle slänga in en IT/IS kurs på medicinarnas och sjuksköterskornas program, det verkar ju vara rena stenåldern. Nåväl moderiktiga kostymer har de i alla fall fått designat i olika färger till olika avdelningar och massor med pennor har de i olika färger, några i bröstfickan och några i byxfickan. Där verkar det finnas intresse. Tur att man inte är allvarligt sjuk.

System för organtransplantationer

När jag ändå är inne på sjukvården måste jag ägna en bister tanke åt det här med organtransplantation. Det verkar finnas ett system för att indikera till berörda parter när ett organ finns tillgängligt för transplantation. Vet inte hur det är med sverige och övriga världen men jag vet att vi tar emot och delar med oss inom EU. Kan vi då vara säkra på att detta har gått etiskt rätt till väga. Räcker det med att den ansvarige läkaren i det berörda landet garanterar att detta organ har tillhört en alldeles nyligen på naturligt sätt avliden patient eller finns det utrymme för tvivel? I övriga världen finns en stor svart marknad för detta. Fattiga människor i Indien, Bangladesh bl a blir erbjudna, en för oss försumbar summa, pengar mot en njure tex. Dessutom blir de informerade om att man lever lika bra utan. Ingen medicinsk undersökning genomförs. Monty Phyton sketchen har blivit verklighet ”may I have your liver?” I Kina tar de utan att fråga bort hornhinnorna på livstidsfångar för vidare transplantation. De behöver ju inte kunna se då de ändå bara skall sitta i fängelse resten av sitt liv. I Indien sker detta hela tiden på fattiga okunniga människor ute på gatorna. Sverige tar inga organ härifrån men var går gränsen? Med teknologins framfart är det väl inte omöjligt att vi i framtiden får ett system som gör det enkelt för oss att snabbt kunna transplantera olika typer av organ från hela världen. Människor med olika etniska ursprung och ovanliga blodgrupper lever tillsammans, världen blir mindre och vi blandas allt mer. Vem kan i framtiden garantera att detta följer de etiska lagar och normer vi har för transplantation? Här är ju också designen av tekniken oerhört viktig. Vem eller vilka har behörighet här, kan man köpa sig behörighet, går allting att kontrollera eller finns det utrymme för icke önskvärda scenarier. Tekniken är grym and so is the world…

Welcome to Sannas blogg